. . . . . . . .

En av mina msn-kontakter är på mig som fan de senaste dagarna och vill träffa mig desperat. Bryr mig oftast aldrig ens att svara på hans "Hej" just för att jag verkligen inte har lust att prata om saker med honom, undviker honom verkligen, men hittills har det också varit utan anledning. Det blir alltid "jag måste gå". Men ikväll kom han med något nytt, nämligen att "han ska besöka sin bror i Malmö". Hepp, fint för dig, tänkte jag. Men sen så ska han utveckla det också, och där knasar han allt. Vad är det han knasar? Jo, hur killar tänker!

Han: posto mi brat zivi u malmö kad dolazim kod njega da se vidimo moze  (Min bror bor i Malmö, vi kan träffas då jag kommer dit)
Jag: nema potrebe da se vidimo  (Vi har ingen anledning att träffas)
Han: zasto onako radi druzenja, sta mogu ocekivati kada imas decka, a dole cu mozda cesce dolazit jer buduca mi zivi u malmö (Bara för att umgås, jag förväntar mig inget men jag kommer vara där mer ofta för min blivande bor där)
Jag: ok, pa sta hoces od mene onda (Vad vill du ha från mig då?)
Han: pa zasto sam rekao buduca znaci jos nije samnom (Sa blivande för att hon inte är med mig än)
Jag: haha jooj
Han: sto znaci moze se promeniti dali je tako (Det går ju att ändra, eller hur)
Jag: haha nije, jer dok si sa jednom nema drugi  (Nej, för är du med en så har du ingen annan)

NU har jag en anledning att undvika dem människan!
Att folk ska vara så sjukt falska. Har inte träffat någon kille på hur länge som helst (kan inte ens minnas tidpunkten??) som ens visat sig vara i närheten av det som borde kallas normal, alltid något jävla psykfall eller IQ-befriad idiot. Where did the good guys go??